Talet till kräftan: “En historisk och humoristisk exposé.”

Utdrag ur inledningen:

Kära festdeltagare och kära kräftor,

jag fick av våra festarrangörer uppdraget att säga några ord om kräftan och kräftskivans traditionsrika och ärofyllda förflutna. Därför är det passande att jag inledningsvis tackar så hemskt mycket för förtroendet att bli den där temposänkande tråkpåsen som pratar om gamla traditioner på en i övrigt felfri fest. Ett omöjligt uppdrag, men å andra sidan har jag faktiskt genomfört sådana här uppdrag förr. Jag räds inte! Jag har dock aldrig lyckats.

Givetvis började jag genast fundera, främst på varför det har skrivits så mycket om kräftkalas till skillnad från barnkalas. Varför har ingen uttalat något i stil med: ”Fiskdammar kräfva dessa godisar.”? Ja, troligast är denna förklaring: att koka varelser levande, dricka kopiösa mängder av Herr Brännvin och sedan kanske kräkas lite är ju kultur! Med detta i tankarna ville jag gå direkt till källan, festföremålet självt, i syfte att få höra hans sida av saken.

Som många av er redan vet, kan nu inte kräftor svenska eller ens engelska, vilket kan tyckas vara märkligt, men å andra sidan: det kan inte fransmän heller. Så jag fick fråga en annan initierad i kräftornas förhållanden, nämligen braxen.

[...]