Allmänt tal till blivande pensionär med många milstolpar kvar

Ur talets inledning: Du ska bli pensionär! Av alla milstolpar i livet har pensionens påle länge ansetts vara den sista i raden. Efter den finns inga mål att uppnå och ingen kunskap att inhämta. Ingen spänning väntar runt hörnet. Det som återstår är umgänge med pensionärsgrupper och dagliga promenader i någon park, med en påse fågelbröd i handen. Som pensionär ska man träffa jämnåriga och minnas att det var bättre förr. Man ska sucka inför kommande ålderskrämpor. Man ska sjunka ned framför TV:n och somna under nyheterna, just innan vädret. Låter det här frestande? Nej, jag tänkte väl det.

Vi tar en annan variant. Tänk dig en milslång strand med sidenmjuk sand, och ett livgivande klot som ymnigt flödar av lust att värma all nordisk frusenhet. Du hör havets rytmiska ton när vågorna vandrar iland med doften av saltmättad tång.

Talet avslutas med: Själen bryr sig inte om ålder om det finns smak för det goda, om tanken vill stärkas och hjärtat vill sjunga. Du har många fler mål att nå och nya marker att utforska. Och inte minst: du bestämmer själv hur många milstolpar du har kvar.

Talet passar som ett allmänt tal till någon som går i pension, och kan hållas av antingen släkting, vän, chef eller arbetskamrat.

Innehåll: det finns oändligt många varianter på hur pensionärslivet kan se ut. Men ofta placerar vi oss själva i "åldersfack", och med det reser vi onödiga hinder. Jämte de båda scenarier som målas upp ovan nämns ett tredje, där föremålet för talet är engagerat i ett spännande projekt där han hon) själv ska hålla ett tal.