50 år och ung? Ja, fråga Voltaire och Bockstensmannen!

Kära NN, mina damer och herrar!

I vårt samhälle betraktas 50-årsdagen ofta som något av ett bäst-före-datum. Omgivningen vill nu rikta den nyblivna åldringens intresse mot historia och arkeologi, med argumentet att lika barn leka bäst.

[Ovanstående utgör inledningen. Du/ni som talar kommer så småningom att visa att 50 år inte alls är någon ålder.
Genom att spela rollerna av några berömda historiska gestalter når du/ni slutsatsen att jubilaren har gott om tid på sig. Talet innehåller bl.a. följande yttrande av Voltaire, som först tackar Charles Darwin:]

”Jag tackar för det, Charles, och tänker nu själv säga några ord. Mitt namn, NN, är Voltaire. I din tid är jag en världsberömd filosof och författare. Låt mig säga, att du inte har den allra minsta brådska! Jag var 70 år då jag gav ut den volym som gav mig världsrykte. Det tog mig 10 år av huvudvärk att skriva detta filosofiska huvudverk. Du har alltså hela 10 år på dig att börja! Imorgon skall du inleda funderingarna över livet, döden, samhället och Gud.”

[Då talet är uppbyggt kring flera olika gestalter kan det med fördel hållas av flera talare.]