Begravning av unga

Talet är kort och riktar sig till en mamma eller pappa som har mist sitt barn. Rubriken ”att begrava en framtid” syftar på att det mest tragiska med att mista en ung människa är att den personen aldrig kommer att få uppleva sin framtid. Utdrag ur talet: […] Inte nog med att jag måste begrava dig idag, jag måste begrava din framtid varje dag för resten av mitt liv. […] Jag kommer aldrig att begrava det förflutna.

Frosten tog en skör liten planta. Frosten lät den inte ens slå rot. Frosten lät den inte växa, få grenar och ett lövverk som kunde sträckt sig mot solen, en varm förmiddag i maj.

Detta är ett kort tal som riktas till det avlidna barnet och till den stöttande omgivningen i en tid när man egentligen inte orkar säga något alls, när ens barn har dött och sorgen känns oändlig.Talet återfinns även under kategorin Begravningstal - Övriga begravningstal.

Talet hålles av mor eller far vid begravning av son i äldre tonåren som omkommit i en bilolycka. Det innehåller betraktelser bakåt och även tankar om skuld och hopp.

Talet är tänkt att hållas av en mor till sitt barn som dog precis före förlossningen. Det är ett finstämt tal som rymmer stor sorg, tomhet och kärlek.

Detta är ett tal om en ung person, i tonåren, som har gått bort efter en tids sjukdom.

Detta är ett vackert, starkt och stämningsfyllt tal som kan hållas när ett barn har gått bort, t.ex. i olycka eller sjukdom. Talet handlar om de stora frågorna, maktlösheten och den ilska som dyker upp. Det handlar även om att den tid man får ha ett barn hos sig bör ses som en gåva och att barnet kommer att leva kvar bland minnena. Nedan följer ett par utdrag:[...]Saker händer som vi inte vill ska hända. Ibland kan vi råda över det som sker, men ibland har vår vilja inget värde. Jag försöker tänka att allt ont för något gott...

Talaren kan vara vän, släkting eller bekant och riktar sig mot närmast anhöriga.

Vad kan man säga vid en ung persons begravning? Talet innehåller vackra och känslosamma tankar från en vän eller anhörig om livets mysterier.

Ett tal med funderingar om varför, med ett slut som uppmanar att försöka se framåt. Början av talet: När ett litet barn dör går solen i moln. Mörkret sänker sig när den lilla lågan har slocknat och man frågar sig varför. Varför denna orättvisa? Man får tyvärr aldrig några svar, därför att det inte finns några svar att ge. [...]

Detta är ett tal för en älskad ung människas begravning. Det berättar om ett kort liv som ändå gav så mycket, om mod, kärlek och förmågan att kunna glädjas över livet, trots en nedbrytande sjukdom. Talet förmedlar tankar vid sorgens och befrielsens dag; tankar om att vägen är viktigare än målet och om att NN kommer att leva kvar både i våra egna och i våra barns minnen. Vi kommer att berätta för våra barn om NN och vad h*n betydde för oss!

Talet hålles av modern vid minnestunden för det barn som dött innan förlossningen.

Det här talet hålles av mor eller far som begraver sin son eller dotter.

Kära NN och NN. Ert lilla barn har lämnat världen, innan hon/han fick chans att lära känna den. Just nu finns inga ord som kan trösta. Inga handlingar kan göra bördan lättare för er [...] [...] vad kan vara tryggare än att få slumra i en livmoder, omsluten av värme och lugn. Att falla i djup dvala till ljudet av sin mors hjärta.

Information:En ung människas död till följd av en olyckshändelse är svår att ta till sig. Livets nyckfullhet ställs i relation till universums lagar.

Ett tal som riktar sig till det lilla barnet som aldrig fick uppleva det sköna på jorden. Ett tal som är känslofullt och rörande och som är menat att hållas av någon som stått barnet mycket nära. Nedan följer början av talet. Tänk, att aldrig få känna gräset sticka upp mellan tårna. Att aldrig få lov att plocka smultron och trä dem på ett strå. Inte springa på stranden och plaska i vattenbrynet, bada eller ens lära sig simma. Att se solen gå upp på morgonen, eller att se den sjunka ner[...]

Information:Talet handlar om livets obegripliga och smärtsamma villkor, som vi människor trots allt måste acceptera.