Valborgsmässotal

Detta är ett småvasst och lite ironiskt tal för en talare som har glimten i ögat och som vill överraska med något annorlunda. Talaren driver lite med det faktum att man alltid blir överraskad över att det dyker upp ett sista snöfall på vårkanten, likväl som att höstens första snökaos alltid kommer helt oväntat. Dessutom brukar vårens snöfall ha en tendens att dyka upp precis när man har bytt ut dubbarna mot sommardäck. Det är inte förrän man nått valborg som det äntligen går att slappna av och vara säker på att det är vår!Talet bryter av mot de...

Detta är ett aningen poetiskt valborgsmässotal som uppmanar åhörarna att njuta av livet i vårsolen. Elden används som liknelse till livet.

Talet välkomnar våren med lättsam humor, men också med genuin värme. Våren är en tid av självdeklaration och avgasfyllda vindar från kontinenten. Likväl välkomnar vi att den sparkar ut den förhatliga och, i det här landet, alltför långa vintern.

Med finurlighet och glimten i ögat vill talaren hälsa våren med stort V välkommen. Talet, som handlar om värmen, växtligheten och vännerna, anspelar genomgående på bokstaven v.

Detta är ett tal till våren; om att det nu får vara nog med slask och kyla och om att sjunga för full hals. Talet passar i olika sammanhang, inte bara vid majbrasan. Smakprov ur talet: [...] Hur ofta har vi inte hoppat över regnpölar och slaskvallar? Har vi inte varit tåliga? Har vi inte stått ut? [...] Nu räcker det! Nu får det vara nog! [...] Tänk: snart är allt det där över. Sommaren går så fort, så fort. [...] Den mest underbara tiden är nu, när allt finns kvar, [...]

I det här talet välkomnar talaren våren och beskriver hur världen är stadd i ständig förändring. Årstiderna ändras, men också den enskilda människan och dennas liv.

I detta inspirerande tal lyfter du som talare fram många av de unika kännetecken som vi får se och uppleva under våren. Den röda tråden som alla dessa kännetecken knyts till är ordet ”framtid”.

Att få möjligheten att hålla valborgsmässotal och hälsa våren välkommen vid en tänd kase är en stor ära. Men frågan är: Hur hälsar man egentligen en vår välkommen? Denna fråga ligger till grund för detta tal. Talet är inte högtravande utan har snarare ett lite avslappnat stuk. Majkasen får gärna vara byggd av människor som är med vid firandet.

Våren är en alldeles speciell årstid när hela miljön runt omkring oss vaknar till liv. Samtidigt kan vi i tidningarna läsa om många faktorer som på olika sätt hotar vår miljö och därmed indirekt detta fantastiska uppvaknande. Dessvärre är det för många människor lätt att blunda för dessa hot, med tanken att de är någon annans problem.För att vi ska få fortsätta möta denna härliga årstid vill den som håller detta tal passa på att ta tillfället i akt och slå ett slag för den ”lilla människans” insats för miljön. För vem vill inte kunna fortsätta uppleva våren?

Ett valborgsmässotal att framföras innan bålet tänds. Det handlar om att vintern har tagit slut och att det snart är sommar. Talet är lagom långt, eftersom vädret kan vara såväl kallt som blåsigt på valborgsmässoaftonen. Några rader ur talet: [...] När bålet brinner för fullt kan man känna dess värme. Det är nästan som om det med sina varma lågor vill jaga iväg vinterns sista kyla. [...] Nu är det valborg, och med bålet snart tänt går vi mot ljusare tider. Men innan dess vill jag att vi utbringar ett fyrfaldigt leve för våren och den sommar som sedan...

Ett valborgsmässotal att framföras innan bålet tänds. Innehåller lite historik bakom valborgsmäss. Talet är lagom långt eftersom sista april kan vara både kall och bister. Några rader ur talet: Vintern har gjort sitt och våren gör sitt intåg. Fåglar sjunger i buskar och träd. Ur marken stiger försiktigt en späd grönska, och det verkar som om den vill fråga: ”Törs jag?” [...] Själva valborgsmäss har fått sitt namn efter en engelsk kungadotter, som blev abbedissa i Tyskland. Hennes namn var Valborg och hon blev sedan fruktsamhetens helgon. […]

Detta stämningsfyllda tal välkomnar och hyllar våren. Talet hålls under valborgsmässoafton, medan vårelden brinner. Talaren beskriver vårens olika attribut, för att skildra vad det är som får oss människor att leva upp om våren. Nedan följer utdrag ur olika delar av talet. […] Det känns som om livsandarna sakta väcks till liv, efter en lång sömn i vinteride. Vad är det som frestar alla våra sinnen att krypa ut ur sina gömmor, och sömnigt se sig omkring i dagsljuset? Kan det vara solen, vars bleka sken omfamnar naturen med sina strålar? […] […] Kanske är det alla dofterna som...

Detta är ett tal om och till våren. Den som håller talet är en sydlänning skåning) som sedan ett tag är bosatt i norra delen av Sverige, eller som känner väl till de norrländska väderförhållandena.Talet är skrivet i en lättsam kåseristil med goda igenkänningsmärken för dem som bor i dessa, något svalare, trakter. En återkoppling till talets inledande citat återfinns i slutet.

Ordet ”fira” är ett lustfyllt begrepp som väcker positiva känslor. Glada människor som vi är firar vi allt som firas kan, alltså allt från bröllop och högtidsdagar till röda helgdagar. En tanke som har slagit talaren är att vi under tidens gång ofta gläds och fokuserar så mycket på själva firandet och allt som hör det till att vi glömmer vad vi egentligen firar. Till exempel: Varför firar vi pingst, kristi himmelsfärdsdag och inte minst valborgsmässoafton?Talet spinner på denna tanke och givetvis passar talaren på att med några få ord beskriva bakgrunden till valborgsfirandet.

Talet hålls vid en valborgsbrasa och talaren försöker ge en bakgrund till varför vi firar valborgsmässoafton.

Detta är ett lagom kort valborgsmässotal med en strukturerad stomme, vilket underlättar både för åhörarna att ta åt sig budskapet och för talaren att framföra talet på ett snyggt sätt. Huvudbudskapet är att våren innebär en nystart både i hemmet och naturen samt för kropp och själ.

Ett tal om det kontrastfulla skiftet som vi befinner oss i just på valborgsmässoafton. Talet passar för en talare som vill hålla ett lagom kort tal, men samtidigt önskar ett kärnfullt innehåll som lyfter fram det speciella med våren. Talstrukturen är tydlig, vilket underlättar för den talare som har tänkt briljera genom att hålla sig till stödord i stället för till manus.

Detta tal inspirerar, entusiasmerar och uppmuntrar åhörarna att se fram emot den härliga våren, och ljuset, värmen och hoppet som årstiden för med sig. Samtidigt påminner talet dem om den storslagna process som våren lockar fram, både i naturen och hos oss människor. I inledningen beskrivs kortfattat varför vi firar valborgsmässoafton. Valborg nämns också, kvinnan till vars minne högtiden uppstod. I avslutningen hälsas våren och valborg välkomna och ett fyrfaldigt leve utbringas.

Ett avslappnat tal i en ”modern” stil om våren och de andra årstiderna. Våren har, liksom myntet, två sidor och det är lätt att stirra sig blind på sidan med de positiva vårtecknen när man står samlad kring brasan. Talaren använder detta faktum och förmedlar på ett lättsamt sätt att även vintern har sin charm samtidigt som våren inte alltid bara innebär sol, kjol och pool.

Det här är ett kort valborgstal på rim. Det passar att hållas vid såväl informella som formella tillställningar, speciellt innan "Längtan till landet" ska sjungas.

Det här är ett enkelt, men innerligt, tal till våren. Det stillsamma miraklet i form av livets förnyelse hyllas i smått poetiska ordalag.Nedan följer ett utdrag ur talet:[...]Björkarnas stigande sav och skirt gröna hängen skvallrar om det stillsamma mirakel som äger rum varje år. Vi inser att under det långa, isiga mörkrets tid, slumrade livet långt därinne, längtande efter en varm beröring.[...]

Talets inledning:Det är något speciellt med Valborg. Hon är inte bara en grönskande försommarbrud, utan även en eldig kvinna som tinar bort de sista kylslagna nätterna. Hon får manskörerna att ta i nerifrån tårna och åhörarna att stampa vintern ur fötterna.Hon ruskar om vårt barnasinne och får minsta gossebarn att leka med elden. Hon får oss att lyssna till sprakandet av torra grenar som sprätter upp mot himlen i en vårlik serenad.[...]