Magnus Avesson

Det här kärnfulla talet liknar dopet vid ett erbjudande om att fatta Guds hand. I livet kommer det situationer när man behöver hålla någon i handen, men ingen människa kan lova att alltid finnas till hands, och därför innebär det en trygghet att bli döpt.

Jag skulle vilja säga några ord. Detta trots att långt ifrån alla i min situation skulle välja att göra det. Själv har jag dock alltid trott på att man s k a säga hejdå ordentligt. Om inte annat, så för att säga n å g o t ordentligt.

Frosten tog en skör liten planta. Frosten lät den inte ens slå rot. Frosten lät den inte växa, få grenar och ett lövverk som kunde sträckt sig mot solen, en varm förmiddag i maj.

Talet välkomnar våren med lättsam humor, men också med genuin värme. Våren är en tid av självdeklaration och avgasfyllda vindar från kontinenten. Likväl välkomnar vi att den sparkar ut den förhatliga och, i det här landet, alltför långa vintern.

I talets inledning tas katedralbygget i Köln upp. Det tog 632 år att bygga den, vilket de invigningsklara lokalerna förmodligen inte har tagit i anspråk. Men även om lokalerna må vara blygsamma, liknar talet det kommande arbetet som ska utföras i lokalerna vid det tålmodiga arbetet med att bygga en gotisk katedral. Arbetsdag läggs vid arbetsdag i en ständig strävan uppåt. Nedan följer ett utdrag ur talets avslutning: [...] I över sex sekler byggde man alltså på katedralen i Köln innan den var färdig. Fullt så länge vill nog ingen vara kvar här på NN arbetsplatsen; men jag hoppas...

Det här talet passar om festföremålet är golfare och mer eller mindre medelålders. I talet dras paralleller mellan att spela golf och att leva. Harmoni uppnås genom att hitta en balans mellan koncentration och avslappning. Talet har en genomgående lättsam ton.Nedan följer ett utdrag ur talet:[...]Livets tidiga skede kan vara som ett snöpligt snett utslag som drar iväg åt ett helt annat håll än vad man hade tänkt sig. Men hur de unga åren, eller livets utslag, än drar iväg, brukar det alltid ordna upp sig efter hand. Att vara medelålders är ungefär samma sak som att befinna sig...

Talet tar fasta på barns förutsättningslösa upptäckande av små ting och kryp. Den som förmår delta i barnets upptäckarlusta, istället för att bara undervisa det, kommer själv att återupptäcka fantastiska detaljer i tillvaron. Men det tar tid, barn har inte bråttom.

Talet lämpar sig egentligen för vem som helst som har tänkt sig att tala till brudparet. Det innehåller lika delar värme och humor. Till att börja med vill jag påpeka att det här inte är någon övning. Nu har det blivit dags för mig att tala; slå av alla mobiler, stäng alla nödutgångar. På samma sätt är nödutgångarna stängda för NN och NN; de övar sig inte i kärlek längre, utan nu är det allvar. Som talare kan man lätt relatera till känslan som brudparet besjälas av en sådan här dag. Det är lite som att stå på motorvägen,...

Det här lite vågade talet bygger på ett par humoristiska liknelser mellan datorer och kärlek, och är tänkt att hållas till en brudgum i vars liv datorer är centrala på ett eller annat sätt.

Talet föreställer en ”förklaring” av strängteorin med hjälp av brudparet; makarna påstås ha kommit i svängning när de såg varandra för första gången.

I talets inledande del liknas äktenskapet vid ett maratonlopp, och det poängteras att det är viktigt att heja fram varandra i detta lopp. Talets andra del är en anekdot, berättad som en rolig historia, som illustrerar hur vissa män kan tröttna på det äktenskapliga loppet. I talets sista del konstateras att äktenskapsloppet blir vad de två deltagarna själva gör det till, och att brudparet ser ut att vara ett starkt startfält.

Det här talet riktar sig till en golfande brudgum. I talet tas likheter och skillnader mellan äktenskapet och golfen upp. Tonen är skämtsam men kontentan är ändå att äktenskapet, till syvende och sist, är en svårare gren att mästra än golfen.

Det här talet vänder sig till nyblivna studenter, niondeklassare eller andra som är på väg att ta ytterligare ett väsentligt steg i livet. Talet tar upp Columbus mål att nå Indien, och jämför det med varje människas föresatser att nå vissa mål i livet. Men precis som Columbus nådde någonting annat än vad han hade föreställt sig, utvecklar sig ens liv ofta annorlunda än vad man hade tänkt sig från början.

Det är en väldigt speciell situation för mig att stå här framför er. Jag kan tänka mig att de dirigenter som tar plats på podiet framför, exempelvis Berlinerfilharmonikerna, känner något liknande. Av många anses de vara världens bästa symfoniorkester. Visserligen med tillgång till de främsta dirigenterna i världen, men framför allt är det deras samspelthet som är omtalad.

Talet utgår ifrån talesättet att tur i kärlek och spel motsäger varandra. Detta motsägs dock i talet, som istället hävdar att det gäller att veta vad man gör, både i poker och kärlek. Nedan följer ett utdrag ur talet:[...]Kanske är det likadant i kärlek. Om endera parten erbjuder sig att diska, så kan den andre höja med att städa. Skulle dock städningen bli synad, kan det vara klokt att lägga sig. I kärlek är det för övrigt aldrig fel att lägga sig. Särskilt om man, som NN brudgummen; lägger sig med hjärter dam.[...]

Det här talet består till lika delar av humor och lovsång till kärleken. Såväl skratt som varma leenden garanteras. Det kan hållas av vilken talare som helst på bröllopet.

Det här talet passar att hållas av rektor eller lärare på sommaravslutningar på högstadie- eller gymnasienivå. Det centrala är att eleverna har hunnit skapa sig en relation till mobiltelefoner, Internet och stress. Talet fokuserar på att de bör ta det riktigt lugnt under sommaren.

Det här talet är inget för vinterromantikern. I dess inledning tas några julrelaterade företeelser upp, några är konstanta och andra föränderliga. En konstant är det mörker som lägrar Sverige, och når sin kulmen under julen. Ljuset i tunneln är vårterminen, som utlovar lovdagar och ett återkommande ljus. Talet kan hållas till både personal och elever. För elever lämpar sig talet från 7:e klass och uppåt.

Talet är en kort betraktelse över begreppet kickoff med tre möjliga svenska varianter av ordet. Samtliga tolkningar av begreppet har positiv bäring på företagets nuvarande verksamhet och på själva kickoffen.

I talet liknas döden vid en flods förening med havet. Det är, med andra ord, en lugn bortgång efter ett långt liv som beskrivs. I talet poängteras också att det finns ett djupt behov hos människan att förenas i sorg när någon går bort.

Det här talet är en liten betraktelse över motsättningen mellan borgare och konstnärer. Framför allt tar det fatt i frågan om nyttan med konsten. Man kan betrakta talet som färdigt, men det går med fördel att fortsätta talet med några ord om just det konstverk eller den konsthall som ska invigas.

Vi har några korta stunder här på jorden. Ibland tycks de fly bort, som tunna moln en klar och blåsig dag i oktober. Men ibland dröjer de sig kvar, som sandkorn i en mussla, och blir till pärlor. NN gav oss alla så många sådana stunder att de räcker till ett mycket långt och vackert band.

Talet börjar med att äldre tiders arrangerade äktenskap hyllas och romantisk kärlek klandras, allt i en ganska sarkastisk ton. Under talets gång förändras tonen successivt åt det hjärtligare hållet, och de unga och deras kärlek lovordas.

Det här talet vänder sig till paret som antingen har köpt eller står i begrepp att köpa ny bostad i samband med sitt bröllop. I talet betonas visserligen att kärlek är viktigare än hög standard, men slutpoängen är att det finns likheter mellan ett äktenskap och en bostad.

Talet är en lätt humoristisk betraktelse över bröllop i romantiska komedier och vänskap i verkligheten – två företeelser som har förmågan att lysa upp världen. Dessutom slås det fast att det är viktigt att tala nu, även om man råkar vara nervös.

Talaren måste själv vara gift, och helst se äktenskapet som något positivt. Talet slår fast att äktenskapet ska vara något att slappna av i, inget att frukta eller att gå in i som en tennsoldat. Nedan följer ett utdrag ur talets inledning:[...]Att tiga som en tennsoldat hade jag inte tänkt göra en sådan här dag, men jag ska heller inte bli långrandig. Allra helst som jag själv har suttit där en gång – uppklädd, nervös och uppfylld av tankar kring livet efter dagen D. Då kan det vara lätt att känna flåset i nacken och börja ångra livslånga förpliktelser....

Det här talet kan hållas vid alla typer av tillställningar, med det enda kravet att tillställningen äger rum i Skåne. Talaren bör dessutom tycka om Skåne eftersom talet är en lovsång till landskapet.Nedan följer ett utdrag ur talets inledning:[...]Det skulle vara lätt att avfärda denna lilla jordlapp, längst ner i vårt avlånga land, om det inte hade varit för att cirka 70 procent av Sveriges naturskönhet finns samlad här. Från backafallen på Ven till de vindsmekta kullarna på Österlen sträcker sig en sällsynt vacker vrå av världen: Skåne. Här virkar svalorna klingande trådar i skyn, ovanför de allra vackraste...

Det här talet är tänkt att hållas av en ogift manlig vän till brudgummen, vars kliv ut i det okända äktenskapslivet liknas vid hunden Lajkas färd ut i rymden. Äktenskapet framställs som otäckt och okänt, men i talets avslutning omvärderas alltsammans i ljuset av att brudgummen har fått med sig en så underbar brud på färden.

I sagorna kysser prinsessan en groda, som vid hennes läppars ömma beröring förvandlas till en prins. Därefter gifter sig prinsessan med prinsen. Prinsen får, förutom prinsessan, halva kungariket. Sagorna slutar med att prinsen och prinsessan lever lyckliga i alla sina dagar, i sin hundrarummare, med balkong i söderläge. [...] Livet nuförtiden erbjuder oändligt många fler val, än vad det gjorde för medeltidsriddarna. Människor växer, utbildas, lever, reser, söker och utvecklas åt olika håll. Världen är förunderlig, och inte minst, full av grodor. [...]

Ett humoristiskt tal till brudgummen. Talet förutsätter att talaren känner föremålet i fråga hyfsat väl.

Ett kort, men spirituellt, tal som bygger på att talaren är nervös. Svårigheter att andas lugnt skylls på kärleken, som visade sig vara för stor för den språkdräkt man sydde när man försökte klä kärleken i ord. Talet avslutas med budskapet att talaren i sin vilja att bidra till parets dag, nedkämpar nervositeten med glädje.

Talet är tänkt till ”paret lagom”, som nöjda går den utstakade vägen med ett alldagligt liv och ett traditionellt bröllop. Helt enkelt till dem som inte har ett särskilt häftigt, vådligt förflutet att dra fram i ett tal. Efter några tankar kring allas kamp för att undvika Svenssonfällan, slås det i talets slut fast att vanligt är underbart.

Snart, kära vänner, ska vi höja våra glas, och ännu en gång tömma dem på sitt innehåll. Eller åtminstone smutta lite på dem. Det gör man som man själv vill. Men innan vi höjer glasen, ska alla få en chans att tugga ur det man har i munnen.// Själv tror jag att vår jubileumsiver beror på att vi helt enkelt vill ha några tillfällen i livet när vi träffas och uppmärksammar varandra som människor. Framför allt är det nog det vi gör: vi sätter lite extra uppmärksamhet på hela NN idag.

Talet kan hållas av vem som helst på ett dopkalas. Poängen med talet är att man ska ta det lugnt med växandet, eftersom det är en schysst grej att vara barn. Här följer ett utdrag ur mitten av talet:Skillnaden mellan att vara barn och vuxen är att dagen före julafton är en evighet när man är liten, och ett infernaliskt ögonblick när man är vuxen. Sommaren är oändlig för barn, och en kort raksträcka av måsten för de vuxna. Och man kan fråga sig vad det är som är så bråttom egentligen?

Ja, man kan inte få nog av att titta på det bedårande lilla livet. Och ju mer man tittar, desto mer undrar man vem det är hon/han brås på egentligen? (Titta lite nyfiket på alla män i rummet under tystnad. Börja med familjemedlemmar, gå sedan över till andra.)// Kort sagt, så har en ny liten människa tagit sin plats bland oss andra. För det är väl så vi tänker. Men, tänk om det är tvärtom? Om det är så att vi plötsligt har tagit plats i NN:s värld?

Det här är ett enkelt, men innerligt, tal till våren. Det stillsamma miraklet i form av livets förnyelse hyllas i smått poetiska ordalag.Nedan följer ett utdrag ur talet:[...]Björkarnas stigande sav och skirt gröna hängen skvallrar om det stillsamma mirakel som äger rum varje år. Vi inser att under det långa, isiga mörkrets tid, slumrade livet långt därinne, längtande efter en varm beröring.[...]